G U G G I N G
-ett särlingskollektiv under hot
av Johan Fingal
|
Tidskriften Raw Vision rapporterade under förra året om nedläggningshotet mot det välkända konstnärskollektivet på sjukhuset Gugging utanför Wien. Byråkratisk omorganisation ligger bakom myndigheternas beslut, som om det verkställdes skulle innebära att Haus der Kunstler, där ett flertal stora namn inom särlingskonsten har verkat, stängs för gott och att patienterna som bor och arbetar där tvingas till de allmänna avdelningarna. Gugging har haft en central roll inom Art Brut, och den självlärda konsten har uppmuntrats här med enastående resultat. När kollektivet öppnades officiellt 1981 var det sedan länge etablerat som en trygg hemort för ett stort antal mentalsjuka patienter, vars arbeten har rönt internationell uppmärksamhet och även kommersiella framgångar. Bland de mest framstående namnen från Gugging märks Johann Hauser, Philipp Schöpke, August Walla och Oswald Tschirtner, som har haft framträdande platser i samlingutställningar av Art Brut. Sammanlagt tjugo konstnärer från Gugging finns representerade på Collection de l'Art Brut i Lausanne.  JOHANN HAUSER Konstnärerna från Gugging utgör samtidigt ett undantag inom Art Brut, då de till skillnad från andra särlingar aktivt uppmuntras i sitt skapande, förses med material och de har dessutom haft möjlighet till ett socialt och ekonomiskt erkännande under sin livstid. Det har naturligtvis aldrig varit fråga om att styra det konstnärliga arbetet genom undervisning eller riktlinjer. Det handlar inte heller om terapi i avseende att det konstnärliga erkännandet skulle fungera som ett verktyg i en anpassning till en konventionell normalitet. Det finns naturligtvis ett terapeutiskt inslag i det konstnärliga arbetet, då det kan bidra till att patientens definition av ett individuellt perspektiv, men Gugging utgör först och främst en trygg och konstruktiv miljö för de begåvade konstnärer som verkar där. La Tinaia i Florens är ytterligare ett framgångsrikt exempel på ett särlingskollektiv där patienterna bor och arbetar tillsammans. Det var psykiatern Leo Navratil som först intresserade sig för konstens möjligheter på Gugging. Till skillnad från grundarna av La Tinaia, konstnärerna Massimo Mensi och Giuliano Buccioni, hade Navratil inledningsvis främst ett vetenskapligt intresse i sina patienters konst, som han hoppades använda den i diagnosticerande syfte, som en nyckel till gåtfulla sjukdomstillstånd. Han insåg dock snart att konstnärerna var genuint begåvade (som psykiaterkollegan Walter Morgenthaler upptäckte Wölflis säregna geni), och han ställde ett hus på sjukhusområdet till deras förfogande. Han har skrivit, förutom den klassiska Schizophrenie und Kunst (1965), ett stort antal monografier där han utförligt behandlar dessa unika konstnärskap.  (Klicka på bilden för en förstoring) Navratil är ett framträdande led i den vetenskapliga forskningstradition i konst och psykopatalogi som starkt bidragit till att utveckla vår förståelse om Art Brut. Tysken Hans Prinzhorn utförde banbrytande studier av mentalsjuka patienters konst i början av århundradet och utvecklade en teori om en ursprunglig skapardrift som alla människor delar. Dessa tankar var avgörande för Leo Navratil som förde ett likvärdigt resonemang, och han formulerade en tes om grundläggande kreativa funktioner, medfödda impulser till figurativ representation och till schematisering. Navratil hävdar att skapande hos de mentalt instabila är zustandsgebunden - det inträffar alltid i ett visst tillstånd. Det finns ett spektrum av medvetandetillstånd med två motpoler: en extatisk, nästan hallucinatorisk upphetsning och ett fullständigt, yoga-liknande lugn. Den skapande och kreativa driften gör sig gällande på en bestämd punkt, ett tillstånd av uppjagat känslosvall som skiljer sig från ett normalt, vardagligt vara. En kanske oväntad konsekvens av psykos är att man naturligt närmar sig den kreativa funktionen. Det verkar, enligt den senaste lägesrapporten, som det omedelbara hotet mot Gugging är över. Johann Feilecher, Navratils efterföljare som ansvarig för Haus der Kunstler, har tydligen manövrerats bort från sin position, men patienterna är kvar och har kunnat fortsätta arbeta som vanligt. Tendensen är ändå tydlig: särlingskonsten går en osäker framtid till mötes. De hoppingivande framsteg som ny psykofarmaka har fört med sig i behandlingen av schizofreni och liknande sjukdomar innebär samtidigt att det är tveksamt om vi kommer att se konstnärer med en sådan plågad egensinnighet som Wölfli eller Ramirez igen. När konstnärer sedan fråntas det stöd som kan vara nödvändigt för förverkliga deras potential, vilket Gugging har varit ett framgångsrikt exempel på, är det svårt att låta bli att känna att något har gått förlorat. ADOLF WÖLFLI - vansinnets upptäckter
Genom att klicka på denna symbol kan du smidigt ladda ner aktuell text i s.k. rtf-format, vilket kan läsas av i princip alla ordbehandlingsprogram. Om man bara klickar på utskriftsikonen i webbläsaren brukar det uppstå ett onödigt pappersspill. Vi ber er att respektera copyrighten. Hör gärna av Er till redaktionen eller resp upphovsman/-kvinna angående detta.
|